Himlen.eu

Sidan för sörjande

Hans Rytterström

Ibland är livet så att man möter människor av olika anledningar i olika sammanhang på ett sätt så man tycker att övernaturliga krafter för oss samman.

I vårt fall var det inga övernaturliga krafter. Bara föräldrar som av en eller annan anledning inte ville ta hand om sina barn. För Hasses del på heltid och för min del som feriebarn när det var ledigt från skolan.

Hasse kom till Götene som ung. Då tillsammans med sin större bror men som senare flyttade från platsen där vi var.

Hasse växte upp i Götene, konfirmerades och gick i skolan där.

Han älskade att fiska. Jag har tappat räkningen på alla gånger vi cyklat till någon mindre insjö och suttit och metat, oftast hela dagarna. En damm som vi var i var så fiskfylld att vi fyllde var sin ica-kasse med fisk.

Hasse hade energi. Han åt för tre personer varje gång. Detta märktes på hans energi för han orkade hur mycket som helst. En riktig arbetshäst var han.

Man kallade honom "knäppen". På sätt och vis ett kärleksfullt öknamn. Han var liksom lite knäpp i det som han företog sig.

Jag minns särskilt när han blev arg. Då kunde han slunga hammaren trettio meter in i en vägg. Sedan vek kan ner tårna i gruset och spann loss som den värsta racerbil. Klart att då tyckte man nog att han var lite "knäpp".

Han var kunnig i motorer. Alla motorer som jag såg plockades ner i småskruv och sedan ihop igen. Putsade på kolvringar och smorde in allt för att den skulle vara i tiptop inför nästa körning.

Hasse hade tur. Han hamnade hos familjen Larsson i Götene. Ett par utan egna barn men med kärlek för barn som hamnade på kant i livet. Barnen är ju ofta oskyldiga när de hamnar på kant. Det är liksom lotsen som pekar åt fel håll. Föräldrar som gör sin roll på ett mindre bra sätt för just det här barnet.

Under senare år bodde Hasse i en mindre del av Götene som heter Brännebrona. Han hade förkärlek för för vissa drycker som påverkar oss så något körkort hade han inte kvar. Han löste det med att köra moped. Så ser vi nog honom många av oss som bor här i samhället. Mopedkillen som var stor som ett hus på sin "lilla" moped.

Hasse var snäll och hade en hel del vänner omkring sig. Han hade skärpa i tanken så det var intressant att växla några ord med honom emellanåt.

Han avled i stillhet men plötsligt i sitt hem, i sin soffa där han hittades av stödteamet som ofta tittade till honom.

Må han nu vila i frid. Han begravs idag den 11 mars 2010 kl 13,30 i Vättlösa kyrka och det blir minnesstund på restaurangen Taste mitt i Götene.

 

Försäljning

Hasses dödsbo säljes av. Anmäl ditt intresse för artiklar och vi kommunicerar sedan via e-post så får vi se om det blir affär.

Grejorna finns här